myworldaskajjo

just nu vill jag släppa allt, släppa taget om allt faktiskt.

det känns verkligen hemskt att vara i min sits just nu, många är och ahr säkert varit i samma som mig,

jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen, man saknar dom, men endå  känns det konstigt.

känslan är så svår att förklara, det är svårt att öppna ögonen och förstå dom orden. att förstå

att dom inte vill ha mig i deras liv just nu, senare kanske men inte nu, senare kanske det är försent,

då  kanske jag inte vill ha något med dom att göra alls, tror inte dom förstår hur mycket dom egentligen betyder för mig, eller hur mycket jag älsakar dom, men känns inte som dom gör det tillbaka.. hur kan dom sova med tanke på vad dom gjort mig, hur kan dom ens gå varje dag och skita i vad som hänt, och låtsas att allt är helt perfek i deras liv nu, nu utan mig... åh hjärtat det svider... svider så oehört...