myworldaskajjo

tankarna dom snurrar, man blir förvirrad, man tappar greppet och inser hur ont det gör att bli sårad...

sårad av nära och kära, det är svårt att acceptera och svårt att kontrollera, man vill kunna styra och

förändra, men hur man än försöker så blir det endå inte bra, så istället går man runt och funderar på

om det kommer bli värre eller bättre med tiden, man hoppas på det bästa, men det känns att för varje dag som

går så blir det just det problemt inte så mycket bättre, men det finns problem som nästan är helt uppknytena,

och det gör en iaf lite gladare på insidan, och när man har såna otrolig bra och fina människor brevid en som

förstår en och hjälper en så känns det endå okej med allt,  men man tänker endå på att man inte kan ha det

så där hur länge som helst, tankarna snurrar verkligen i huvudet allt känns så svårt att förklara,

jag försöker jag vill, men det blir inte riktigt som jag tänkt mig.. jag vill prata ut med dom nära och kära,

men det finns ett problem i det också, det är det att dom inte lyssnar eller förstår mig och mina känslor.

dom anser att dom har rätt för dom är äldre och har mer koll, men så är det absolut inte,  för vi som är

unga kan också ha väldigt mycket koll på vissa saker som dom äldre inte har fullkoll på, så allt

det med det är skitsnack, men det finns inte så mycket att göra åt just nu, det är bara va nöjd,

nöjd med att man har fått det liv man fått, för man har bara ett som man ska va glad över och va

försiktig om, så det inte försvinner än på ett långt tag..